Det hela började för två år sedan då en god vän till mig, Emelie, tipsade mig om TV-serien O.C. som står för Orange County. Hon tyckte defintivt att jag skulle börja följa den, vilket jag också gjorde, för två år sedan så drog jag igenom alla fyra säsonger på en ganska kort tid. likaså har jag gjort nu, kollat på minst ett avsnitt om dan, idag blev det tre och faktiskt det allra sista avsnittet av O.C. jag blir alltid lika förvånad över hur känslomässigt berörd man blir av en TV-serie. och nu är den slut och på nåt sätt känns det som man förlorat några av sina bästa vänner, tragiskt men sant. Deras liv var långt ifrån perfekt, och därför kändes det många gånger som att man kunde identifiera sig med de personer som var med i serien. Men tack och lov finns det riktiga vänner som man kan föra ett samtal med och skratta ihop med. Det är värt så mycket mer, jag kommer ändå sakna alla i O.C.

Satt på bussen innan på väg hem och lyssnade på nyheterna på P3, Där de berättade att en gymnasieskola röstat fram en manlig Lucia, och att rektorn fick sjukt mycket skit för att hon ville bevara traditionen med en kvinnlig Lucia. Jag håller med rektorn till 100%. Jämställdhet, självklart, men nån måtta får det väl ändå vara! En sån tydlig roll som Lucia tycker jag är självklar att den ska behållas en kvinna. men nej, Sverige som ska vara så himla poltisikt korrekt hela tiden, där måste man ju självklart låta alla få ställa upp, oavsett kön, Hur gör vi sen då? Ska vi skicka en massa killar till Fröken Sverige också? Lägg av nu! Självklart ska kvinnor och män ha samma lön och rättigheter i samhället om de utför samma jobb, men nu börjar saker och ting bli rejält överdrivna! Skärpning Sverige!!

Jag har funderat väldigt mycket på hur stor betydelse ord har, oavsett om dom kommer i skrivform eller talform. Hur ord kan bygga upp eller rasera en hel värld, hur ett ord kan få en människa väldigt exhalterad medan ett annat ord kan få en människa att helst vilja försvinna långt bort från den bistra verkligheten. Idag är Ironi nånting som används dagligen i många meningar, men hur ska man kunna ironisera nånting på ett nedskrivet ord som i till exempel ett sms, eller hur ska du kunna förmedla en känsla via sms. Ett svar via ett sms kan låta både kallt och känslolöst, men det kanske inte var personens budskap över huvudtaget. Men hur gör man då för att inte låta sådan. frågan är om det går. jag vet inte hur jag skulle lösa det. Nåt som också är intressant är när man säger ett ord eller en mening till en människa framför sig, men kroppsspråket säger nåt helt annat, en sådan mening går inte att ta på allvar, även om personen ifråga kanske har en väldigt allvarlig ton så går det inte ihop. Det talade ordet och kroppens ord måste stämma överens annars blir det ingen synergy och innehållet blir i det fallet meningslöst.

Var ikväll på alpha kurs där dom citerade en man vars namn jag inte kom ihåg, han sa något i stil med:


Tyvärr tror jag att ALLA människor gör onda saker, både medvetet och omedvetet, och ännu fler tänker onda gärningar mot andra människor, och det är den värld vi lever i, du och jag.

Tänk på vad du säger och gör mot andra människor, för dig kanske det inte betyder någonting, men för någon annan kan det förstöra en hel dag eller bygga upp en hel dag, ...eller kanske ett helt liv.